Stockholm, Sweden - Äppelviken - Igelkottswagen - RP postcard c.1950s

• Postcard

   

• Picture / Image:  Appelviken [Stokholm] - Igelkottsvagen
• Publisher: Appelvikens Bokhandel
• Postally used: no
• Stamp:  n/a
• Postmark(s): n/a
• Sent to:  n/a
• Notes / condition: 

Please ask if you need any other information and I will do the best I can to answer.

Image may be low res for illustrative purposes - if you need a higher definition image then please contact me and I may be able to send one. No cards have been trimmed (unless stated).

------------------------------------------------

Postage & Packing:

Postage and packing charge should be showing for your location (contact if not sure).

No additional charges for more than one postcard. You can buy as many postcards from me as you like and you will just pay the fee above once. Please wait for combined invoice. (If buying postcards with other things such as books, please contact or wait for invoice before paying).

Payment Methods:

UK - PayPal, Cheque (from UK bank) or postal order

Outside UK: PayPal ONLY (unless otherwise stated) please.   NO non-UK currency checks or money orders (sorry).

NOTE: All postcards are sent in brand new stiffened envelopes which I have bought for the task. These are specially made to protect postcards and you may be able to re-use them. In addition there are other costs to sending so the above charge is not just for the stamp!

I will give a full refund if you are not fully satisfied with the postcard.

----------------------------------------------

Text from the free encyclopedia WIKIPEDIA may appear below to give a little background information (internal links may not  work) :

*************

Äppelviken är en stadsdel i Västerort inom Stockholms kommun och är en del av Bromma trädgårdsstad. Den ligger utmed Mälaren med utsikt mot bland annat Stora Essingen. Stadsdelen är på 77 hektar.

Äppelvikens gård

Huvudartikel: Äppelvikens gård

Äppelvikens gård på Äppelviksvägen 31.

På 1860-talet anlade bryggaren Lars Fredrik Blackstadius den äppelträdgård, som bidragit att ge namnet åt stadsdelen. När trädgårdsstadsdelen Äppelviken planerades fanns redan en hel del hus på platsen. I södra Äppelviken finns Mälarstrandens sommarbebyggelse kvar. Det äldsta huset är huvudbyggnaden till den gamla Äppelvikens gård. Äppelviken var ett torp som utvecklades till en gård av bryggaren Blackstadius. Manbyggnaden ligger ännu kvar på Äppelviksvägen 31. Bränneriet var inrymt i den byggnad som sedan länge är ombyggd till Sjövillan. De äldre husen nere vid viken var från början sommarbostäder och är byggda vid 1900-talets början.

Trädgårdsstaden Äppelviken

Äppelvikshamnen och Äppelvikens gård som den såg ut i mitten av 1800-talet, gården är det gula huset uppe i backen. Stora Sjövillan, det röda huset till höger, syns till vänster. Till Äppelvikens gård flyttade bryggaren Lars Fredrik Blackstadius och mot slutet av 1840-talet började han även att tillverka brännvin och bedriva brännvinsrörelse i Äppelviken. Till 1866 bodde familjen Blackstadius i den lilla byggnaden, som syns uppe i backen. Målningen, som är utförd 1856 av brodern, konstnären Johan Zacharias Blackstadius (1816-1898), finns på Stockholms stadsmuseum.

Gamla Äppelviken med hamn, gård, bränneri och färgeri. Oljemålning av Carl August Fahlgren 1891. Konstnären Carl August Fahlgren (1819–1905) målade Gamla Äppelviken i Bromma från Mälarens sjösida 1891.

Vid sekelskiftet 1900 började Stockholm växa utanför tullarna. För att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande köptes flera lantegendomar in. Markköpen började 1904 då en del av de stora godsen inköptes. På initiativ av stadsingenjören Herman Ygberg förberedde Stockholms planerare bebyggelsens tillväxt utanför innerstaden genom förutseende markköp i stadens omland. För att kunna undvika en privat markspekulation och oplanerade bebyggelseområden var det viktigt för staden att äga marken. Efter inledande motstånd i stadsfullmäktige inköptes 1908 egendomarna Alvik och Äppelviken. Flera trädgårdsstäder anlades, till exempel Gamla Enskede med stadsplan av arkitekt Per Olof Hallman och Äppelviken även den med stadsplan av Per Olof Hallman och Nils Gellerstedt. Efter Gamla Enskede var Äppelviken den första trädgårdsstaden som byggdes på stadens mark i Västerort, den andra i Stockholm. Landskapet bestod av dalstråk med bördig åkermark som långsamt sluttade ner mot Mälaren, omväxlande med skogklädda höjder. Det var det typiska i Stockholms omgivningar. En varierad villabebyggelse av hög arkitektonisk kvalitet och grönskande trädgårdar finns här idag.[1]

För att organisera ytterområdenas byggande inrättades år 1907 Lantegendomskommittén, senare Lantegendomsnämnden, som en föregångare till dagens fastighetskontor. Flera olika utredningar beställdes, i Västerort skulle vägsystem, spårtrafik och bebyggelse anläggas. Planförslag för Äppelviken lämnades av civilingenjören Nils Gellerstedt, arkitekten Per-Olof Hallman och stadsingenjörskontoret. De alla arbetade i den österrikiske stadsbyggnadsteoretikern Camillo Sittes anda. Stor enighet rådde inom kommunen om att man ville bygga trädgårdsstäder efter engelskt och tyskt mönster. De inkomna planförslagen bearbetades vidare av stadens tjänstemän, lantegendomsnämndens direktör Carl Meurling och stadsplaneingenjören August Emanuel Påhlman, som signerade planen. Den första planen med sina slingrande gator fastställdes 1910 och omfattade Alvik och Äppelviken. Den kännetecknades av att vägarna placerats där naturen gav bäst förutsättningar, att sprängning av mark skulle undvikas och att utsiktspunkter och natursköna partier skulle framhäves. "Hyreskaserner" tilläts inte, men gärna varierade hustyper, plats skapades för trädgårdar och odlingsland och bostäderna skulle placeras så att de fick mesta möjliga sol. Parker skulle anläggas på lämpliga ställen och naturmark lämnades orörd för rekreation. De centrala delarna av Äppelviken gavs karaktär av stadsdelscentrum med butiker i bottenvåningarna i låga hyreshus. En vanlig företeelse är att större kvarter ofta har en liten allmänning i mitten, tillgänglig genom gångstigar.[1]

Stadsplanen från 1910 följer de stadsplaneideal som blev vanliga efter sekelskiftet och har mjukt svängda gator som följer terrängens berg och dalar. Tomterna skulle upplåtas med tomträtt, men ägas av staden, vilket blev brukligt i Stockholm. Tomträttsavgiften blev 22 öre per kvadratmeter och år. Man fick kontrakt på 60 år. År 1913 började tomter upplåtas och bebyggas. En pontonbro från Kungsholmen till Alvik blev klar 1914 och till Alléparken drogs en spårvagnslinje. Villorna är individuellt utformade och uppförda av en byggmästare eller av en snickare. Många av villorna i Äppelviken ritades av stadens egna arkitekter vid Lantegendomsnämnden. Bland dem var arkitekterna Gustaf Pettersson (1887-1925), som anställdes redan 1910, och Edvin Engström (1890-1971), som anställdes från 1913, de mest anlitade. I Äppelviken har Gustaf Pettersson och Edvin Engström ritat nästan hundra villor vardera. Bland andra arkitekter som anlitades för villorna i Äppelviken kan nämnas Gustaf Larson (1884-1962), Ragnar Larsson (1883-1956) och Folke Hedman.[2]

Folke Hedman var både arkitekt och byggmästare. Många villor är formgivna av byggmästaren, men även dessa hus följer tidens stil. Folke Hedman ritade en villa på Majvägen 20 i Äppelviken och den byggdes i nationalromantisk stil, villan ligger i ett område som anses kulturhistoriskt värdefullt. Villan är grönklassad och den är särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synvinkel. Då Äppelviken byggdes ut under 1910- och 1920-talen utformades husen individuellt med olika förebilder såsom faluröda bergsmansgårdar, gulpanelade herrgårdar och bruntjärade dalastugor.[3]

Ragnar Larsson var en av de tongivande arkitekterna i Äppelviken. I Äppelviken har han ritat ett tjugotal hus och därefter har han ritat hus även i andra delar av Västerled. I Äppelviken ritade han villan åt sig själv och sin familj på Äppelviksvägen 23. Villan på Äppelviksvägen 23 lät han bygga av sin gode vän byggmästaren Claes Berglund från Villa Kulan, på Äppelviksvägen 37-39 vid Mälarstrandens sommarbebyggelse. Ritningarna och tomtkontraktet är daterade 1915. Huset byggdes 1915 och det ägdes och beboddes av Ragnar Larsson. Troligen flyttade Ragnar med sin hustru Hedda Larsson in 1916 efter att ha bott i huset snett emot, vid Äppelviksvägen 28, i ett år under byggtiden. Även det huset har Ragnar Larsson ritat.[4]

Ragnar Larsson ritade även huset i hörnet av Poppelvägen/Korsvägen på Poppelvägen 12 åt borgmästaren Carl Lindhagen. Som förlaga till detta hus hade han ett annat berömt Larsson-hus på Snäckvägen 18, där bland annat Stig Järrel och Karin Juel bodde i många år. Efter att Carl Lindhagen flyttat till en större villa vid Höglandet, "nya borgmästarvillan" på Vinghästvägen 20, och som ritades av stadshusarkitekten Ragnar Östberg, ägdes huset på Poppelvägen sedermera av bland annat Nils Adamsson och Hermann Görings svenska fru Carin von Kantzow. Ragnar Larsson var god vän med Carl Milles och Ragnar Östberg. Larsson deltog i ritandet av Stockholms stadshus genom att vara designer av alla trappor. Det finns spår av dessa engagemang i hans villa på Äppelviksvägen. Trappräcket till övervåningen är tillverkat av stadshussmeden. Man hittar även likadana räcken i trapphusen i stadshusets administrativa del. Huset har kvar sin ursprungsdetaljer. Spikarna till paneler, dörrfoder och andra trädetaljer är handsmidda. I vardagsrummet är pelarna mindre kopior i trä av granitpelarna i Blå hallen. I huset är två reliefer i sten av Carl Milles inbyggda. Villan på Äppelviksvägen 23 var en av de första som byggdes med centralvärme. Det har således aldrig funnits några kakelugnar i villan. Ett annat kännetecken från Ragnar Larssons arkitektur är att skorstenen inte sitter i mitten av huset, utan nära en gavel. Detta gav enkla och praktiska lösningar. I många skildringar om Bromma finns huset omnämnt och det är kulturhistoriskt grönklassat, kulturmärkt.[5]

Arkitekterna Gustaf Pettersson och Edvin Engström formgav de tidiga trädgårdsstäderna i Stockholm, såsom Gamla Enskede, Enskededalen och Äppelviken. I Bromma är Gustaf E. Pettersson även arkitekt till Bromma-Teatern i Alvik, nu Alviks Måleri, tillsammans med arkitekt Sven Erik Lundqvist. Teatern invigdes i september 1921. Arkitekten Gustaf Larson är även arkitekt till bostadshuset i kvarteret Bergsryggen, som uppfördes som nödbostäder 1917-1918 i Ulvsunda. Tomterna är förhållandevis stora och husen kunde också göras rymliga. Det var vanligt med fem rum och kök eller mer. I regel låg sällskapsrummen i ovanvåningen och köket i bottenvåningen. Det fanns kommunalt vatten och avlopp, liksom gasledningar, på plats när man började bygga 1913. Östra delen av Äppelviken byggdes mellan 1913 och 1919. Här finns större villor i olika stilar som bygger på traditionella former. Ett utmärkande drag för Stockholms trädgårdsstäder är trädplanterade gator och ett enhetligt växtmaterial i form av fruktträd och bärbuskar.

1908 köpte Stockholms stad egendomen Äppelvikens gård och egendomen Alviks säteri av fabrikören Lars Montén[6] i syfte att anlägga en så kallad trädgårdsstad. Fabriksområdet vid Alviks strand ingick inte i köpet.

I samband med köpet gjordes det första förslaget till stadsplan för Alvik och Äppelviken. Förslaget till stadsplan för Alvik kom att ändras flera gånger och den gällande stadsplanen fastställdes först 1922 och gjordes av arkitekten Thure Bergentz och arkitekten Per Olof Hallman. Området norr om Drottningholmsvägen ingick inte i markköpet 1908 och planlades först under 1930- och 1940-talen. Lars Monténs gamla industriområde vid Alviks strand började planläggas först på 1970-talet.

Vid viken mitt emot Stora Sjövillan, den vik som har givit Äppelviken sitt namn, ligger Borgberget.[7] Det är ett av Brommalandets högsta berg. Från Borgbergets topp, som reser sig ca 42 m över Mälarens yta, har man en underbar utsikt.

När pontonbron mellan Kungsholmen och Brommalandet blev färdig 1914 drogs spårvagnslinje nummer 2 från Fridhemsplan till Alvik, varifrån den delades upp i två grenar, en längs Ulvsundavägen till Lillsjön och en till Alléparken i Äppelviken. 1919 blev Nockebybanan nummer 12 (Tolvan) och Ulvsundabanan nummer 13. Båda spårvägslinjerna utgick från Tegelbacken.Tolvan förlängdes successivt allteftersom de nya trädgårdsstäderna anlades och nådde Smedslätten 1923, Ålsten 1924, Höglandet 1926 samt Olovslund och Nockeby 1929.